Nere i djupet

En sagobok som har betytt mycket för mig, kanske framför allt bildmässigt, är John Bauers sagovärld. Min morfar var bokbindare och har bundit om flera böcker som vi har, bland annat den boken. Underbara inbundna målarböcker fick vi barnbarn också i present. Hursomhelst, häromdagen dök bilden av Tuvstarr upp i huvudet på mig. Kanske ska påpeka attNär jag var liten hade vi hemma på väggen tre tryck från sagosamlingen; Vill-Vallareman, Tuvstarr på älgtjuren Skutt och så Tuvstarr vid skogstjärnen. Jag har kvar de där planscherna (dock är de nerpackade eftersom vi inte har några passande ramar). Min bror var rädd för de där bilderna när han var barn men jag har alltid älskat dem. Steget till Prins Eugéns "Skogen" är inte långt vad gäller stämning och motiv. "Skogen" var den tavla jag utgick från när vi höll på med approprieringen. Jag såg nu framför mig en vuxen Tuvstarr, sökandes med blicken ner i tjärnens djup. I sagan förblir hon ett barn, sittandes där eftersom hon tappat sitt guldhjärta (symbol för hennes oskuldsfullhet/själ/vilja/person), förlorad i och förtrollad av skogens mystik. Målningen visar Tuvstarrs barngestalt i vattnet, men jag funderade på vad hon egentligen ser där nere i djupet under sin spegelbild. Visar den hennes sanna väsen? Någon hon vill vara men inte får eller kan? Har hon tagit/fått tillbaka sitt hjärta? Jag har tänkt att skriva något till bilden, göra min egen saga, kanske måla fler bilder.

Ja min devil's trap blev en fågelmatarstation :-)