Verkstadsveckan var intensiv och rolig. Jag skulle arbeta med keramik och hade Prins Eugéns målning “Skogen” som jag skulle appropriera. Motivet är en tät, dunkel skog (företrädelsevis bestående av tall enligt min uppfattning) med smala strimmor av glödande orange mellan stammarna. Jag kände ganska snabbt att det som finns bortom tavlan, bakom skogen, var det jag ville arbeta med. Jag tror många människor kan känna rädsla, oro, fascination inför det vi inte ser, det vi bara kan ana och som får hjärnan att fylla på med bilder. Det okända, det som skrämmer, det som lockar var det jag ville åt. Min idé kändes given att arbeta med. Jag tänkte mer och mer under veckan som gick, hur min appropriering kändes förankrad i den sociala kontext vi befinner oss i där främlingsfientlighet och rädslan för det vi inte känner till, för de som är annorlunda dagligen gör sig påminda. Jag ville visa på att det som finns därborta, på andra sidan, inte är farligt eller ont. Det är något vi ska vara öppna inför och våga omsluta.
Tekniker Charlotta Klingström gav oss en tydlig genomgång av olika handtekniker, de viktigaste lerorna och deras egenskaper, redskap, färg, den keramiska processen. Charlotta var genomgående mycket behjälplig och närvarande under verkstadsveckan vilket jag uppskattade. Vi fick två typer av stengodsleror att välja mellan; en slät och en med lite grövre konsistens, med så kallad chamotte i. Efter genomgången var det bara att sätta igång och appropriera! Jag hade min vision klar i huvudet; en trädvägg med glipor varav en större i mitten.
Trädväggen fäste jag på en platta med tanke att baksidan ska kunna användas för att placera olika föremål där. Fronten målade jag med mörka engobefärger vilket är uppslammad lera med tillsats av olika metalloxider. Vi hade ett mindre urval att välja mellan. Baksidan av skogen målade jag i gult och orange.
Vid sidan av själva scenen tillverkade jag en stor rosliknande blomma med långa tentakler. Blomman tänkte jag placera på baksidan av skogen och låta de slingrande tentaklerna sticka ut mellan träden och representera det som kanske skrämmer eller lockar. När man väl går över på andra sidan finns där inget ont eller farligt, endast en blomma. Liv och hopp! Modellerade även två trädstubbar som ska stå på var sida om den stora öppningen på framsidan. Keramiken ska efter torkning genomgå skröjbränning, därefter glasering och glasyrbränning (färdigt i Oktober). Efter bränning ändrar engobefärgerna karaktär. Det som ser brunt ut på fotografierna kommer bli svart och överlag djupnar samtliga färger. Jag kommer välja att lägga en genomskinlig glasyr på mina föremål.
Även om jag blev nöjd med mitt slutresultat så gav vägen dit mig en hel del att grubbla över; vår omvärld, fördomar som vi alla har och hur det syns i allt vi gör. En intressant vecka! Ser fram emot en keramik-workshop, det gav verkligen mersmak och det hade varit kul att få prova på att arbeta med andra typer av leror än den jag valde, exempelvis stengods och porslin. Dessvärre lämnade själva redovisningsdagen i princip allt övrigt att önska. Min önskan är att vår grupp gör en egen redovisning så vi får ta del av varandras tankar kring vad, hur och varför vi gjorde som vi gjorde. Som det nu blev så kändes det krystat och oorganiserat och tog mer än det gav.
För mig är det tydligt att vi kommunicerar på fler sätt än enbart verbalt. Det sker genom text, bilder, film, kroppspråk, de val vi gör varje dag, musik, invanda mönster, beröring och så vidare. Jag upplever att barn och vuxna väljer olika sätt att föra fram sin åsikt, sin personlighet på eftersom vi i grund och botten är individer, oavsett påverkan utifrån. Att ta ett slags helhetsgrepp på sin undervisning i skola och fritidshem och visa på att det finns fler vägar att gå än via tal och skrift är viktigt, inte minst mot bakgrund av hur vårt (västerländska) samhälle ser ut. Utveckling av och tillgång till digital teknik, många kanaler att göra sig hörd genom ställer också krav på oss människor. För att kunna förhålla oss till och förstå vad vi möter i olika sammanhang är det nödvändigt att vi arbetar med kommunikation, att vi som Caroline Liberg uttrycker det, “leka i språken” (Språk och kommunikation, s. 10).
När vi arbetade med stop-motion diskuterade jag och Sahra detta när vi skulle utforma vår reklamfilm; hur ord och bild kan besitta flera olika betydelser beroende på vilket medium som används, att de kan läsas på olika sätt beroende på vem som är avsändare respektive mottagare, hur betoning och kontext kan påverka. Som ett led i detta tror jag man som lärare behöver förstå att ett öppet förhållningssätt gentemot framtida teknisk utveckling är nödvändigt, att där vi befinner oss idag bara är ett steg på vägen, en del av en pågående process. Att då även orientera sig i äldre sätt att kommunicera, exempelvis undersöka och resonera kring hällristningar, är för mig viktigt för att få grepp om vår samtid, vårt behov av att kommunicera med varandra och nödvändigheten i att förstå vad det faktiskt är vi vill säga. För mig blir det då givet att bildämnet i möjligaste mån behöver utmana och uppmuntra elever till att ifrågasätta traditionella idéer, att vara personliga, pröva och leka och gå emot så kallade obestridliga sanningar i samhället.